SessEmmas

     

min kaysa var den finaste katt som nånsin funnits.

tänk när hon va liten o nyss kommit till mig. jag kunde hålla henne i en hand.. o redan från första sekund va de kärlek vid första ögonkastet. hon följde med mig överallt.

och berest är hon oxå. och bott på flera ställen.

och hon var så duktig. hon kunde inte bara öppna dörrar, hon kunde dessutom öppna låsta dörrar. kaysa min lilla houdini.

hon låg alltid och trösta mig när jag var ledsen, men armen om mig o slickade mina tårar.. nu finns hon inte här o slickar mina tårar som aldrig slutar falla.

o som hon charmade alla, ingen kunde neka kaysa nåt.. kanske därför hon blev så modig.. min lilla kays som alltid vart en liten katt, men satte alltid både hundar o andra katter på plats.

En gång var vi 4 i våran familj. sen försvann andreas och vi blev tre. nu är det bara jag o Zigge kvar... och jag vet inte hur vi ska klara oss.
vem ska nu ligga på min mage o kurra på nätterna. och vem ska försvara ziggen mot den ruskiga röda katten som brukar skrämma bort ziggen. o vem ska nu trösta matte när hon är ledsen. och vem ska tvätta zigge, och vem ska nu godkänna mina partners?

och framförallt... vem ska ta hand om mig.. det var ju meningen att jag skulle bli sjuksköterska o bo här i mitt blåa hus o leva lycklig!
det var meningen att vi skulle vara tre.. det känns så overkligt. i söndas va hon frisk o pigg o som vanligt.. nu är hon död.. kommer aldrig mer stå o jama utanför dörrn, kommer aldrig mer ligga i handfatet o titta när ja duschar, eller gå med mig på toaletten, aldr