SessEmmas

när man läser mina blogginlägg kan man ju tro att ja e värsta EMO-bruden som bara sitt hemme o deppar o skär mig i armarna.. men de stämmer ju inte, de e bara de att ja skriver ju bara när ja ha nåt o skriva.. o ofta så e ju de när man e full att negativ energi som måste ut..

egentligen tycke ja själv att jag är en riktigt positiv människa. och jag tycker själv att jag är väldigt BRA! jag är faktiskt väldigt stolt och nöjd över mig själv. visst, jag är inte världens lyckligaste människa som sitter med den där villan o mannen o barnen, som jag trodde ja skulle ha när ja skrev dagbok för 15 år sen.
men jag har kommit väldigt långt. alla väljer inte samma vägar. och jag har ialla fall kommit så långt så jag vet at jag kan göra mig själv lycklig. jag har kommit till den insikt att jag vet att jag inte behöver man o familj som tar hand om mig för att bli lycklig, jag vet att den enda människa som är skyldig mig lycka, det är JAG. ingen annan kommer att ta ansvar för att göra mig lycklig. visst behöver jag människor på min sida och på vägen dit.. men det är bara jag som kan gå i mål. livet är en enmans grej. fast man kan behöva göra det i grupp.

och jag har kanske inte hittat nån att bli gammal med.. men jag vet ialla fall vad jag vill göra tills dess jag blir gammal.

och jag är stolt och glad över mig själv att jag har lyckats tagit så många svåra beslut, som visat sig vara bra beslut. som tex, jag HADE kunnat vara sjuksköterska idag, om jag inte tagit ett studieuppehåll, MEN.. om jag inte gjort ett uppehåll så hade jag definitivt inte mått så bra som jag gör. jag hade förmodligen haft ett rejält magsår, min magkatarr var ju verkligen på väg att utveckla ett magsår, dessutom hade jag inte jobbat på scandic, o då hade ja aldrig lärt känna Siri. och jag hade nog inte jopbbat på prästis i somras, o då hade ja aldrig lärt känna Camilla o camilla. och jag hade inte börjat i min nya underbara klass (inte för at det va nåt fel på min förra, jag tyckte faktiskt om den oxå, men jag ÄLSKAR min nya).
och den här terminen har jag BARA fått VG på alla kurser.. de måste väl betyda att jag tycker det är roligt i skolan nu. jag har ju till o med tyckt att den här projektplanen har vart rolig o skriva. inte en enda gång på den här terminen har jag mått dåligt och kännt att jag inte haft lust att plugga. så visst, jag hade kunnat vara sjuksköterska idag. MEN jag är välsdigt glad att jag inte är det. o vad gör ett år av mitt liv? jag har fått så mycket mer tillbaka. men jag hinner va sjuksköterska i 40 år ialla fall innan pension så det gör inget.

så, jag ville bara säga det, att även om jag inte har nån utbildning än, att min stora kärlek inte vill ha mig, att mina pengar på kontot är slut den 20 varje månad och jag får leva på gröt en vecka, att mitt hjärta håller på att gå i 1000 bitar, så spelar det ingen roll, för jag VET att jag kommer att bli lycklig, och jag VET hur jag ska göra för att bli det.

så jag är nöjd med livet. jag kan gråta när jag är ledsen, men jag kan även njuta av små saker, små saker som att snön faller och det blir vitt, eller att maten smakar perfekt, eller att mina katter lägger sig i mitt knä och gosar, eller att en kompis ringer mig bara för att fråga hur jag mår, eller att kaffet på ica är 3 kronor billigare. och det är dom små sakerna jag ska njuta av, för det är dom små sakerna som är livet!

ville bara säga det :) JAG ÄR BRA! så de så


nu ska ja dra upp min stora husgud igen. lars winnerbäck. men den här låten är verkligen skriven till mig. varenda mening är precis det jag ville beskriva i den här bloggen.. första gången jag hörde den här låten för flera år sen satt jag o grät, för varenda ord är precis det jag vill säga.. jag vet att det inte är nån mening att ge upp.. läs texten, skaffa skivan, lyssna på låten och tänk på mig.. my life in one song!




ALDRIG RIKTIGT SLUT
"Det var jag och fröken Svår, vi skulle hem åt samma håll
det kanske blev en liten omväg men vad spelar det för roll
Natten var så tyst och skön och månen var så vacker över taken

Hon hade tappat allt igen, varenda mening, varje hopp
Hennes utsikt var en botten, hennes drömmar var en flopp
Men ändå, där vi gick, hon skratta' till och prata' på och höll sig vaken

Hon sa: "Nu har jag rensat ur, nu spelar ingenting nån roll
Nu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på noll
Och här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngt
Nu ska jag passa mig för dom, som aldrig gjort som dom har tänkt
För jag vill aldrig bli en sån, så har jag lärt mig det igen
Det kanske passar nån, men inte mig och inte än"

Varje stund, var minut, var sekund
Samma konstiga beslut
Det blir fel, slår bakut, allt går snett
men det tar aldrig riktigt slut

Solen skulle just gå opp, när vi kom hem till hennes hus
Hon hade städat och gjort fint och bjöd på te och tände ljus
Hon log och sa: "Det är väl rätt okej, vi är nog alla ganska lika
Det finns dom som tror på Gud, och dom som ägnar sig åt spel
Alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel"
Det var schyst att dricka te och höra fröken Svår predika

Hon sa: "Jag säger vad jag vill, skit samma om nån skräms
om det blir pinsamt för en del, så är det ändå dom som skäms
Jag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge opp
Jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp
Och jag vill hellre bli en sån, så har jag lärt mig det igen
för det finns nåt bra och stort i alla om och alla men"

Varje stund, var minut, var sekund
Samma konstiga beslut
Det blir fel, slår bakut, allt går snett
men det tar aldrig riktigt slut

Nu är det höst och allt är mörkt, jag skriver brev till fröken Svår
Jag måste veta hur det går, jag måste fråga hur hon mår
Du har din egen väg att gå, skit samma vilket håll
Det kanske blir en liten omväg men vad spelar det för roll
Alltid lär man sig väl nåt, det var väl så det skulle va
Det blir en massa spe och spott, men det är skit man måste ta

Varje stund, var minut, var sekund
Samma konstiga beslut
Det blir fel, slår bakut, allt går snett
men det tar aldrig riktigt slut"