vem är jag då
Va dig själv!
vem av oss har inte hört det rådet? det säger alla jämt om allt.. allt blir ju så underbart om man bara är sig själv..
men kan man vara någon annan då? och hur vet man vem man är? jag är ju jag, i alla lägen, hur mycket jag än önskar att jag vore nån annan..
men när alla drömmar raserar, när världen man trodde på visar sig vara en illusion, när alla vänner visar sig vara annat, och när allt är förändrat, hur vet man då vem man är?
Emma, hon är en glad och positiv människa, som alltid säger vad hon tycker, även om hon ibland kanske borde tänkt sig för innan och inte ALLTID säga det hon tycker och tänker.
hon är öppen och social, samtidigt som hon ogärna pratar om personliga saker med vem som helst, man kan tro att hon är öppen när hon egentligen är en sluten bok.
Hon tror på att ärlighet varar längst, hon tror på kärleken och hon tror att bara man vill något så kan man få det att hända, "det finns inga hinder, bara omvägar" är hennes ordspråk
det är ungefär så man skulle ha beskrivit mig för 2-3 år sen (jag fick det där citatet i en bok om mig själv mina söta vänner gjort åt mig när jag fyllde 25)
men det är inte sant längre.. den emman finns inte längre.. glad och positiv? nja.. nog kan jag va på bra humör emellanåt.. men jag känner mig inte alls glad och positivt.. det är flera månader sen jag kände mig riktigt glad.. numera befinner jag mig oftast i ett tillstånd där jag mest flyter med, jag kan skratta och ha roligt, men jag känner inte den glädjen jag brukade känna.. o positiv? nja.. life´s a bitch, get used to it..
och det där med o säga vad jag tycker och tänker, det har jag ju definitift lärt mig att i ALLA lägen utan undantag, så ska man INTE säga det man tycker till folk.. då går ju allt åt helvete.. folk kan inte ta sanningar har jag lärt mig.. man ska spela med och låtsas vara söt och snäll
social? nja.. jag gillar inte folk längre haha.. jag tycker seriöst de är skitjobbigt o gå på stan där man kan oväntat träffa människor o måste småprata, jag gillar inte att träffa nytt folk, då måste man va så jävla trevlig.. jag e sån som väljer vem jag umgås med, jag lägger hellre min tid på att prata och umgås människor jag tycker om, än att sitta med halvytliga bekanta och folk jag inte gillar.. så ni som jag brukar umgås med och höra av mig till, ni vet ju då att jag gillar er ;) ni andra.. kanske inte e så att jag har så fullt upp o inte hinner ta kontakt.. jag kanske prioriterar bort er? (det där var en sån sanning jag egentligen borde hållt för mig själv va? hihi
tror på att ärlighet varar längst? som ovan.. det gör ju tydligen inte det...
tror på kärleken? haha kul skämt, kärlek är en illusion
o det där med att det inte finns hinder, bara omvägar? i så fall ha ja fan vart 7 varv runt jorden snart, måste börja hitta kompassen o kartan snart då
o vet ni.. jag gillade den förra emman bättre.. det var roligare o vara mig för 2-3 år sen.. jag vill inte vara mig själv.,. jag vill vara hon
som min kloka kusin brukar säga: everything happens for a reason - but is it a good one?
vem av oss har inte hört det rådet? det säger alla jämt om allt.. allt blir ju så underbart om man bara är sig själv..
men kan man vara någon annan då? och hur vet man vem man är? jag är ju jag, i alla lägen, hur mycket jag än önskar att jag vore nån annan..
men när alla drömmar raserar, när världen man trodde på visar sig vara en illusion, när alla vänner visar sig vara annat, och när allt är förändrat, hur vet man då vem man är?
Emma, hon är en glad och positiv människa, som alltid säger vad hon tycker, även om hon ibland kanske borde tänkt sig för innan och inte ALLTID säga det hon tycker och tänker.
hon är öppen och social, samtidigt som hon ogärna pratar om personliga saker med vem som helst, man kan tro att hon är öppen när hon egentligen är en sluten bok.
Hon tror på att ärlighet varar längst, hon tror på kärleken och hon tror att bara man vill något så kan man få det att hända, "det finns inga hinder, bara omvägar" är hennes ordspråk
det är ungefär så man skulle ha beskrivit mig för 2-3 år sen (jag fick det där citatet i en bok om mig själv mina söta vänner gjort åt mig när jag fyllde 25)
men det är inte sant längre.. den emman finns inte längre.. glad och positiv? nja.. nog kan jag va på bra humör emellanåt.. men jag känner mig inte alls glad och positivt.. det är flera månader sen jag kände mig riktigt glad.. numera befinner jag mig oftast i ett tillstånd där jag mest flyter med, jag kan skratta och ha roligt, men jag känner inte den glädjen jag brukade känna.. o positiv? nja.. life´s a bitch, get used to it..
och det där med o säga vad jag tycker och tänker, det har jag ju definitift lärt mig att i ALLA lägen utan undantag, så ska man INTE säga det man tycker till folk.. då går ju allt åt helvete.. folk kan inte ta sanningar har jag lärt mig.. man ska spela med och låtsas vara söt och snäll
social? nja.. jag gillar inte folk längre haha.. jag tycker seriöst de är skitjobbigt o gå på stan där man kan oväntat träffa människor o måste småprata, jag gillar inte att träffa nytt folk, då måste man va så jävla trevlig.. jag e sån som väljer vem jag umgås med, jag lägger hellre min tid på att prata och umgås människor jag tycker om, än att sitta med halvytliga bekanta och folk jag inte gillar.. så ni som jag brukar umgås med och höra av mig till, ni vet ju då att jag gillar er ;) ni andra.. kanske inte e så att jag har så fullt upp o inte hinner ta kontakt.. jag kanske prioriterar bort er? (det där var en sån sanning jag egentligen borde hållt för mig själv va? hihi
tror på att ärlighet varar längst? som ovan.. det gör ju tydligen inte det...
tror på kärleken? haha kul skämt, kärlek är en illusion
o det där med att det inte finns hinder, bara omvägar? i så fall ha ja fan vart 7 varv runt jorden snart, måste börja hitta kompassen o kartan snart då
o vet ni.. jag gillade den förra emman bättre.. det var roligare o vara mig för 2-3 år sen.. jag vill inte vara mig själv.,. jag vill vara hon
som min kloka kusin brukar säga: everything happens for a reason - but is it a good one?
Kommentarer
Trackback
