SessEmmas

nu skriver jag ett sånt här inlägg igen.. ett sånt jag förmodligen inte kommer o trycka på publicera knappen..

jag har aldrig mått så här sämst förrut.. o nog ha ja mått dåligt.. men då har jag iaf haft tårar kvar.. jag känner mig inte ens ledsen längre..det har gått ett steg längre.. jag känner mig.. slut.. helt slut.. jag har inga känslor kvar.. jag orkar inte bry mig.. allt bara läggs på hög och allt blir bara jobbigare och jobbigare.. jag orkar inte ta tag i nånting.. allt är bara hopplöst.. och jag brukar inte känna hopplöshet.. det brukar alltid finnas nåt ljus, att bara man gör si eller så eller ordnar det eller det så blir de bra..

men nu vet jag inte hur jag ska lösa nånting.. ingenting kommer att bli bra..

vad är problemet då?

vad är inte problemet..

jag har inget jobb.. o har man inget jobb, då får man inga pengar.. jag får ingen a-kassa, för jag ha jobbat för kort period.. så just nu lever jag på sparpengar.. och efter 3 år på csn så är inte sparbudgeten så stor.
det finns inga jobb att söka, då måste jag flytta.. vilket jag kanske borde göra, men jag vill inte flytta, jag bor ju här.. flytta och lära känna människor är jobbigt och påfrestande och svårt.. men utan pengar dör man.
och nej, min mamma och pappa kan inte hjälpa mig, dom ha ju knappt råd o försörja sig själva, så där finns inte nåt att hämta.. hyran måste betalas, katterna måste få mat, räkningarna måste betalas.. så min ekonomi är helt åt helvete

min mage är helt åt skogen.. jag kan inte äta nånting utan att kräkas längre.. och konstant magont och kräkningar i 3 månader är jävligt jobbigt.. jag äter men kräks upp allt jag äter.. o det vet jag ju precis vad det beror på.. att jag inte mår bra.. men de e svårt o försöka må bra när ite kroppen fungerar som den ska

allt med markus är åt helvete.. okej, jag e inte den första som varit olyckligt kär, inte den sista heller.. men det känns så svårt.. om han inte vill ha mig, kan han inte bara låta mig vara ifred då.. varför ringa, varför pussas o kramas..
och jo jag vet, jag har jävligt svårt med relationer och att binda mig, det brukar vara jag som drar mig ur, det är nog därför det känns så svårt nu.. för jag ha gjort allt den här gången.. jag har visat mina känslor, jag var faktiskt kär.. på riktigt den här gången.. men han vill inte ha mig..

och det som är jobbigast, det är att höra alla: det kommer att ordna sig! men vet ni vad.. de gör fan inte det... 26 jävla år har jag väntat på att de ska ordna sig.. men det gör fan inte det, ingenting blir ju nånsin bra

jag växte upp med en pappa som är alkohlist, flyttade hemifrån vid 16 års ålder, sen den dag jag flyttat hemifrån har jag varit självförsörjande, har inte hänt en enda gång sen jag va 16 att jag bett min mamma o pappa betalat mina räkningar, varit tillsammans med en pojkvän som misshandlade mig, ALLA mina pojkvänner utom en har varit har varit otrogna och dumpat mig för nån annan, den enda pojkvän jag faktiskt haft som var snäll mot mig, han lämnade jag den trgga värld jag faktiskt lyckats bygga upp och flyttade 25 mil till en ny stad, för att plugga till sjuksköterska, när skolan var klar efter 3 jävla års kämpande så slutar jag som arbetslös.. jag har totalförstört min mage med mina jävla ätstörningar o den kommer aldrig att bli bra.. jag skulle kunna skriva en hel jävla bok om självömkan o va synd det är om mig.. men det är inte min stil, för jag är inte en sån person som tycker synd om mig, jag är en sån person som biter ihop och löser mina problem och går vidare..

men nu orkar jag inte gå vidare.. jag vet inte hur jag ska börja.. jag orkar inte o jag vill inte.. jag orkar ju knappt kliva upp på morgonen.. och kan inte sova på nätterna.. jag orkar inte ens ta tag i o städa, fast det ser ut som ett bombnedslag här.. jag har levt på kaffe o välling i 2 veckor, för jag orkar inte gå på affärn

jag är inte ledsen, jag är inte upprörd.. jag är ingenting.. jag är bara tom.. o de e de som jag e rädd för.. jag brukar ha mycke känslor, och mina känslor kan jag hantera.. men nu känner jag ingenting.. och det kan jag inte


jag har kapitulerat och ger upp..

o den jävel som säger att det kommer att ordna sig, den skjuter jag, för då får fan den personen komma hit o ordna den här skiten!

dagens låt...