SessEmmas

en kompis till mig tog upp ämnet i sin blogg, så jag snor hennes topic här lite..
Hon (min kompis alltså) har bestämt sig för ett shoppingfritt år.. hon hade läst nånstans om en tjej som gjorde det..

undra hur de skulle gå.. o inte shoppa på ett år... jag skulle nog spara mängder med slantar.. eller iof så spenderar jag inte så mycke pengar, för de mesta jag köper e på rea.. men om vi leker med tanken, att jag skulle få för mig o testa... inga kläder, skor, väskor på ett år.. vad räknas som shopping då.. smink? eller är de en förbrukningsvara? parfym? dom nödvändiga sakerna då? typ om mina vinterskor går sönder, får man inte köpa nya då? o hur gåre me julkklapparna? o hon som just köpt hus.. inredning till huset då?

jag skulle nog aldrig klara mig ett år med no shopping..men jag blir jäkligt imponerad av dom som gör det

appropå det.. har ni tänkt på att hela livet, från födseln, så går allt ut på att sluta med allt som är roligt..

jag menar, vi föds, inom ett par år ska vi genast sluta me den största tryggheten vi har, suga på napp/tummen.. sen börjar vi skolan, då ska vi sluta leka o lära oss o sitta tysta o stilla

o sen allt som e farligt, snusa, dricka alkohol, god (läs fet) mat..


men det värsta av allt, de e nog hur vi totallurar våra barn, o har gjort i flera århundranden..
ja men ta tomten till exempel, först ska vi tuta i barnet att det finns en stor skäggig gammal gubbe i röda kläder, som kommer en gång om året o ger en presenter, om man är snäll o lydig o gör som dom vuxna säger.. samtidigt ska vi lära barnen att främmande fula gubbar som lockar med presenter är farliga.. hur funkar den ekvationen (ni småbarnsföräldrar kan ju förklara för mig)
men sen sviker vi barnen genom att det till slut visar sig att tomten inte alls finns.. jag menar hur många är vi inte som har traumatiska minnen av hur vi kom på den  stora lögnen att inte tomten existerar?

samma sak med tandfen.. lura i barnen en massa lögner som inte har nån som helst verklighetsförankring.. är inte de fruktansvärt elakt?