SessEmmas

jaså ni, nu va de visst tisdag...jobb väntar om en stund..

har små planer på o åka te öset i helgen.. de e ju både skidskytte o julmarknad på jamtli..så de kan va värt det..

för övrigt flyter det mesta på.. om 1 månad går min uppsägningstid ut, o då e ja out of work.. dom ska säga upp 5 ssk på min avd... så jag ryker...

vad vill jag då? söka jobb såklart.. men vart? umeå?

jag känner mig så kluven i det mesta just nu..

så här äre va:

nu är jag i framtiden.. jag är klar nu...
typ: nu har jag pluggat färdigt, jag är det jag vill vara.
jag har haft mina partyår, levt mitt singelliv, levt samboliv, haft tillräckligt många sexpartners (kanske för många enligt vissa), jag har rest det jag vill resa (jag är inte så mycke för o upptäcka världen) så nu känner jag bara att jag vill skapa ett liv där jag kan luta mig tillbaka och inte sträva efter en massa nytt, utan vara nöjd där jag är.

jag fyller ju fan 30 inom ett par år, och nu vill jag börja skaffa allt det där jag vill ha "när jag blir stor"
mitt hus, mina barn, min bil... allt..

och det vill inte jag skaffa i umeå.. umeå är inte mitt hem, umeå är en vistelseort.. jag känner typ ingen här.. o skulle jag bo kvar här, då skulle ja ju gräva min egen grav.. skaffa barn o bo här? inte ha nån som helst släkt eller vänner som skulle kunna vara barnvakt, umgås med mig, hjälpa mig.. kan ni tänka er MIG sitta mammaledig ett helt år, utan att ha nåt som helst kontaktnät? jag får ju damp när jag e ledig 5 dar i sträck...
det skulle lixom inte funka över huvudtaget..

och nu är det ju även så att björnen inte verkar ha några som helst planer på att flytta härifrån alls..

dålig kombination? eller hur..

fast... jag älskar ju honom, de e ju han jag vill dela mitt liv med, skaffa det där huset o dom där barnen med... han är ju verkligen den perfekta pojkvännen, o mannen i mitt liv.. så i den bästa av världar skulle jag vara nöjd.. men jag vill inte nöja mig med det här... umeå, ensamheten... allting känns bara jobbigt jämt.. jag har ingen att reflektera saker med.. ingen att träffa och bara ta en fika med, hänga lite med och bara va med.. det funkar inte.. jag blir frustrerad..

vart vill jag bo då? övik.. jao.. men det finns inga jobb där.. östersund.. jo där har jag min släkt... min grund... jag vill ha en grund att stå på.. nu känner jag mig halt...


men hur ska det gå ihop? dela mitt liv med någon som vill bo i fel ände av landet?

allt känns bara så svårt