SessEmmas

känner mig så trött.. både fysiskt och psykiskt mentalt o allt..

det här året har vart så jobbigt på alla plan...

- min farmor dog på nyårsafton, min älskade farmor som verkligen betydde jättemycket för mig

- börja jobba i umeå

- 6 månader med pendlande fram och tillbaka mellan övik umeå dagligen (22 mil t o r) vilket gjorde att jag aldrig hann känna att jag landade nånstans eller hade tid med något som helst socialt umgänge, eller med mitt eget liv, mina katter, mitt hem.. jag bodde i en ryggsäck.

- flytta till umeå

- pga diverse saker som hände under hösten så har min ekonomi varit.. eh va säger man, obefintlig.. jag ha typ haft mer räkningar än inkomst i typ 5 månader

- tappat allt socialt umgänge (pga flytt)

dessutom så skaffade jag en pojkvän, och det tillhör egentligen inte nån jobbig sak, jag älskar honom jättemycket, men det blir jobbigt att förutom själva pendlandet som tog 5 timmar av dagen, jobba 8, räkna med att man sover minst 6 timmar, då är det bara 5 timmar kvar av dagen att lägga energi på att vara en bra flickvän.. utöver såna saker som handla/tvätta/städa/diverse andra saker som man bör göra

och ett nytt förhållande är krävande, även om det inte är rent fysiskt "KRÄVANDE" så är det en stor omställning att gå från att ha vart ensam o allt till att vara två att ta hänsyn till.. men det är inte jobbigt på det sättet att det är negativt.. utan just, krävande.. hoppas ni fattar vad jag menar..

allt det här har gjort att nånstans på vägen har jag tappat bort mig själv nånstans på vägen..
jag känner inte igen mig själv.. jag är inte sån som jag är nu..

jag skulle vilja beskriva mig själv som:
glad, positiv, kreativ, spontan, omtänksam, trevlig, bra självförtroende
(hoppas ni håller med om min beskrivning för de e sån jag själv tror att jag är)

men nu för tiden är jag inte alls den jag egentligen är

jag är jätte lättretlig, kan bli sur/ledsen för ingenting, inbunden (okej, jag erkänner, jag brukar inte ha jättelätt att prata om mina känslor o öppna mig för alla, men eftersom jag på nåt sätt har tappat kontakten med alla mina vänner.. eller inte tappat kontakt, men vi ses/pratar ju inte lika ofta då vi inte bor i samma stad, så de blir inte samma "prata med mina vänner" utan de blir mera "hur är de me dig trivs du bra i umeå-prat")

och dessutom är jag sjukt svartsjuk  (nu anser ju jag av olika anledningar att jag inte är HELT ensam om det ansvaret med tanke på saker som har hänt men ändå)

helt seriöst.. jag känner inte igen mig själv över huvudtaget.. jag är inte sån här..

jag vet inte.. men jag vill inte va den här emman.. hon e så jäkla sur o otrevlig.. jag vill va den andra emman,, den glada, hon jag egentligen är innerst inne...



tja.. sammanfattningsvis.. vågar nog påstå att jag behöver semester!!!